Våga chansa Anna!

Hon hade hästsvansen slarvigt knuten högt på huvudet. Hasselnötsbruna lockar hade letat sig ur ramade in hennes ansikte. “Nätdejting”, frågade hon och hennes kinder glödde. Hennes vän sprang på löpbandet bredvid och kunde inte riktigt avgöra om det var av irritation eller om det var av löpningen, som närmade sig en mil, som hennes väns kinder glödde så röda. “Ja men bli inte sur nu Anna”, sa hon, “men du har ju inte varit på en enda vettig dejt sedan Axel och du skilde er”.  Anna sa inget utan fortsatte att springa. Hon ökade farten och tänkte på det hennes vän Rebecka hade sagt. Nej, ok, hon hade inte varit på några bra dejter på den senaste tiden. Om hon var helt ärlig, så kanske hon inte varit på en enda vettig dejt sedan hon och Axel gick skilda vägar. Men nätdejting? Hon såg feta, ljusskygga och asociala människor som gömde sig bakom en skärm framför sig när hon tänkte på det. Men hon hade koll på statistiken som sa att nätdejting var det vanligaste sättet att träffa en partner på idag. Hon kanske skulle sluta vara så fördomsfull och kolla lite närmare på Rebeckas förslag.

Efter löprundan, gick de för att stretcha och medan de stod i hörnet och drack vatten och tänjde på sina ansträngda vadmuskler, pratade Rebecka vidare. “Jag läste om en ny sida där man kunde träffa andra föräldrar, så inga oseriösa personer utan andra föräldrar som också vill träffa en likasinnad”, Anna fnyste, “ja en sak har man gemensamt i varje fall och det är att vi har kraschade förhållanden bakom oss”, men hon tyckte ändå om idèn och väl hemma satte  hon sig nästan omgående vid datorn för att kolla upp sidan. Ok, först skulle man lägga upp en profil och lägga upp en bild på sig själv. Sedan var det bara att köra. Hon tänkte en kort stund på vilka alternativ hon hade. Att vara ensam? Utstå blinddejter alla hennes kompisar i förhållanden utsatte henne för med jämna mellanrum? Eller skulle hon chansa, utan att riskera något annan än den korta tid en registrering tog?

Anna valde att chansa. Vad väljer du?